Mycket snack och...? (11/09/2005)

Måste bara återge en icq-konversation jag nyss hade med min kompis:

-----------------------------
"L (01:19) :
jag sitter och funderar på om jag har råd och möjlighet att åka till alperna i januari
B (01:21) :
öhh.. det låter väldigt trevligt.. och jag tycker att du ska åka om du har råd.. men vad är det du har tänkt på de senaste dagarna..?
jobb i stockholm, plugga utomlands, flytta till tomegapsgården, åka till alperna.
jag hajar att du vill hitta på något.. men det är inte så att du känner dig rastlös?
B (01:22) :
slappna av.. det finns saker att hitta på i lund också.. och då menar jag inte slappna av, sätt dig i soffan och titta på tv.. utan jag menar slappna av, tänk på vad du har tillgängligt för stunden.. det är en hel del.
B (01:25) :
hmm.. jag menade det inte som en kritik.. verkligen inte.. och jag kan ju ha så jäkla fel.
L (01:27) :
alltså, jag har också tänkt tanken att jag "bara" är rastlös. men är det fel att vilja ta den känslan på allvar och faktiskt göra något? det är ju ett faktum att det inte hänt nåt vidare spännande i mitt liv de senaste typ fyra åren, jag börjar känna mig fast. så det kanske inte är "bara" rastlöshet, utan det kanske är befogad rastlöshet.
och nej, jag tar inte illa upp.
B (01:29) :
vad jag tänker är att du kanske ska få lite stablilitet i tillvaron innan du tar något sånt beslut. fast det är kanske fel.. du kanske finner stabiliteten genom att förändra saker.. eller man kanske inte ska ha någon stabilitet.
L (01:29) :
fast åka till alperna, eller iaf åka sidor, har jag velat länge. tror just den grejen mer handlar om att jag tänker att jag inte ska vara så lat/bekväm/snål utan unna mig saker ibland.
L (01:30) :
jag tycker jag har tillräckligt med stabilitet så det räcker till en 70-åring...
B (01:30) :
nja.. då menade jag inte stabilitet på det sättet.
om jag får ta ett exempel från mitt eget liv, så om du tycker jag är instabil nu, så skulle du sett mig för något år sedan.. det är först när jag accepterade att saker tar tid för att förändras som det blev framsteg. lite paradoxalt.
L (01:32) :
hur menar du?
B (01:33) :
nå.. jag är jobbig.. men ett skolexempel (sic!)
att man måste börja i rätt ände.. att man inte kan börja plugga 8 timmar per dag och tro att det ska hålla i längden, när man inte har någon tidigare vana av det. om man istället börjar med 45 minuter om dagen, det kan man iaf hålla.
L (01:33) :
okej... förstår inte riktigt vad det har med min vilja till rörelse i mitt liv att göra :-/
B (01:35) :
vad min töntiga lilla analys gick ut på var att du vill göra en stor förändring, och hoppas att det håller i sig. ett steg i taget är kanske bättre
L (01:38) :
alltså, visst kan du ha rätt. men å andra sidan kan det också vara att tiden är mogen, jag behöver bli vuxen, jag behöver nya utmaningar yada yada...
L (01:39) :
jag har sällan gjort en så nyttig erfarenhet som när jag plockade upp mina bopålar och flyttade till lund. det känns som jag är mogen för en liknande karaktärsdanande grej. eller helt enkelt bara flytta till tomegapsgården :-)
B (01:40) :
good point.. ditt resonemang är vettigt, helt klart
L (01:42) :
eller så har jag bara 25-årskris... :-)
L (01:43) :
alltså, bara för att jag har suttit fast i sex år behöver inte vilja till omvälvande förändring betyda att jag försöker fly eller nåt. det kanske helt enkelt betyder att det är dags för omvälvande förändring. känner jag mig själv rätt så blir det nog i slutändan typ ommöblering... :-\
B (01:44) :
du och jag är rätt lika ändå, tror jag
"känner jag mig själv rätt så blir det nog i slutändan typ ommöblering..."
L (01:45) :
men du fixar ju nya versioner av dig själv med jämna mellanrum?
B (01:45) :
jag vet inte hur många usa-resor och backpacker-äventyr som i slutändan blev en vända till netto för att köpa mjölk."
-----------------------------

Hans slutkläm är ganska tragikomisk, och ack så sann. Vi får väl se vad det blir av mina planer. Jag tror dock jag missade en möjlig förklaring när vi snackade: Examensångest!

Jag har haft så mycket tankar idag som jag tänkte skriva i bloggen. Nu har jag glömt dem alla, eller så verkar de för jobbiga att faktiskt få på pränt. Bara det inte blir som min lunar-dagbok (ja, det var längesedan) att jag mest beklagar mig om min uppfuckade dygnsrytm... :-) Jag ska försöka göra något åt den genom att lägga mig nu iaf, kl är ändå över två på natten. Tjo!