Från SVT:s Plus-forum på nätet:
"I senaste numret av tidningen Frida, som riktar sig mot tonårstjejer, finns en annons där man för 10 kronor kan köpa sig ett eget "Pornstarnamn". Tidningen har tidigare tagit in liknande annonser från samma företag som säljer bilder och annat till mobiltelefoner. Är det det okej eller inte? Vad tycker du?"
Ja, vad tycker jag? När jag läste Frida för sisådär 12-13 år sedan var tidningen redan en uppvisning i ytlighet, fördumning, skönhetskomplex och i viss mån sexfixering. Att ha en annons om pornstarnamn anser jag ger bilden att porr är något bra och uppmuntransvärt för unga påverkningsbara människor. Att en stor del av de ungdomar som skrev på forumet verkar tycka det är fullt okej med porruppmuntringar i tidningen stärker mig bara ytterligare i min avsky mot liknande tidningar...
Naturligtvis är inte tonåringar så oskyldiga som föräldrarna tror. När jag var tonåring vill jag vänta med sex tills jag träffade en kille jag verkligen var kär i och som kände likadant. Mina kompisar tyckte jag var pryd. Men vad värre var att jag kände mig pryd så fort jag läste tjejtidningarna också, eftersom det där verkade vara väldigt viktigt och allmänt accepterat att alla 14-15-åringar hade ett fullt utvecklat sexliv. SÅ SER INTE VERKLIGHETEN UT! Faktiskt. När jag kollade på senaste tjejmiddagen låg medelåldern för att förlora oskulden på 17.6 år. Och inte har vi dött av att vara utanför den biten ett tag in på puberteten. Sex kan man ha hela livet sen, men man har bara några få år på sig att få vara barn/ungdom med allt vad det innebär och inte innebär.
På SVT:s forumtråd om detta fanns en påfallande brist på nyanser (som så ofta på allmänna forum). Kidsen hänvisade till fritt val och "vi har väl sett värre", föräldrarna betedde sig som om de tidigare varit helt omedvetna om den sexualiserade värld ungdomar idag lever i. Carl Hamilton skriver i den brännande aktuella boken "Det infantila samhället": "Här möts två olika synsätt, inte på kläder - utan på barn. Den ena utgår ifrån att tjejer i tioårsåldern kan göra samma välinformerade val av klädsel som vuxna kan, (...) och vill de göra den sortens utspel i klassrummen och på skolgården så skall de få göra det. Den andra uppfattningen är att barn och tonåringar befinner sig i en process av mognad och lärande och att det helt fria valet därför är en illusion som i värsta fall står i vägen för utvecklingen till en fullvuxen individ."
Det citerade stycker handlar om att barn idag klär sig väldigt sexuellt, men går att applicera på mycket. Det handlar enligt min - och som jag förstår det även Hamiltons - uppfattning inte om att inskränka några rättigheter som per automatik tillkommer alla människor, små som stora. Små människor, eller i vart fall något mindre än fullvuxna, ska inte helt och hållet forma sina egna val, därför att de helt enkelt inte klarar av det. Det sorgliga är dock att vuxna många gånger inte heller klarar av att välja för barnen, eller leda barnen. Det finns en anledning att man har en myndighetsålder. Barn kan inte fatta lika välinformerade beslut som vuxna. Ska inte behöva tvingas till det heller, för att deras vuxna inte kan.
Media och konsumismen har tagit befälet över våra barn medan vuxenvärlden står gapande intill och fattar ingenting. De vuxna tror på något vis att barnen skall bli hela individer ändå. Trots att barnen slutar leka i åttaårsåldern (leka är ju "barnsligt"). Trots att andelen barn med pyskiska problem ökar lavinartat. Trots att småtjejer tycker det är ballt med pornstars och småkillar snackar om sex"bedrifter" man får hoppas de aldrig varit i närheten av.
Jag rekommenderar alla som är intresserade av denna problematik att läsa "Det infantila samhället", och sedan göra något åt saker och ting innan en hel generation är fullkomligt förstörd. Jag anser att vuxenvärlden tillsammans måste göra någonting. Engagera er, samordna er, för förändring. För vilken förälder kan ensam stå emot "om jag inte får göra detta är jag ocool, och får inte vara med"? Kidsen vet vilka knappar de skall trycka på. Men om alla kidsen är lika ocoola så... Alltså: organisera er (finns inte hem & skola längre?) och kom fram till gemensamma riktlinjer för era barns tevetittande, konsumtion och tider. Kan låta hårt, som att man gaddar ihop sig mot barnen, men jag tror det är vad som behövs för att någon förälder skall lyckas få igenom sina gränser utan att just deras unge blir mobboffer eller utstött. Ni måste bestämma vilket samhälle ni vill ha för era barn och om ni vill att era barn skall få utvecklas till färdiga individer i en någorlunda behaglig takt.
